Idag efter skolan ställde några från den internationella klassen till med en picnic i en park nära kyrkan. Efter att ha hängt där en stund och kämpat för att klara samtal med främlingar på engelska kom ett gäng med mera folk till parken. De var ganska många och först hördes det bara en massa ljud men sedan hörde jag finska och det rev till i mitt inre. Oj vad gott det var att få höra äkta finska! Samtalade en stund med de finska grabbarna och fick vara helt bara finne. Det var okej att inte vara super vänlig o positiv o öppen o intresserad och sådär utan man fick bara tala helt vanligt på finskt vis. Lättnaden visade sig vara ömsesidig och vi kom överens om att besöka Mikaelskyrkan på söndag eftermiddag för att få vara med om nånting lite mindre fartfyllt och raittantaittan emellanåt.
Tyvärr tänkte jag att jag inte behöver med mig nånting till picnicen så jag lämna väskan och telefonerna i bilen. Skulle gärna ha visat er lite bilder på finnarna. Nu har jag då alltså bland skolkamraterna träffat fyra finlandssvenskar, två finnar och en sverigefinne som har bott länge i Finland.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti