Idag är det en vemodig dag. Maja har flyttat ut från Lilla Djurgården och in till ett annat kollektiv som är mer som ett riktigt kollektiv. Jag är glad för hennes skull, men jag kommer att sakna henne. Maja är en riktig kollektivmänniska och därmed har hon introdusera en ny tankevärld i mitt liv. Man behöver liksom inte ha allt själv och bo själv. Det finns olika former för att dela livet med andra.
Maja var den som kom med positivt liv till detta hus. Det var inte så ofta hon var hemma, eftersom hon ofta väljer att satsa lite extra på jobbet. Maja är en livsglad kvinna som har lätt till skratt. Med Maja är det lätt att umgås och vi satt ofta och åt tillsammans och diskuterade vardagens olika händelser och livets stora frågor. Igår fixade jag en liten avskedsmiddag för henne och det blev en fin kväll med goda samtal. Det är givande att få diskutera med folk som har funderat på många olika saker och varit med om sådant som man själv aldrig skulle tänka på att man kan göra.
Nu gäller det att hitta en dag då jag kan åka och hälsa på min kompis som bor på andra sidan Fyrisån. Nästa vecka flyttar Benedict in i huset. Mer om honom när vi har hunnit lära känna varandra lite.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti