På besök i Finland

Senaste veckoslut åkte jag hem på en kort visit. Eller tidsmässigt var den kort (to-sö), men innehållsmässigt var den längre.

Konstaterade mot slutet av veckoslutet att jag i augusti då ajg flyttade till Sverige lämnade alla måsten och borden hemma i Finland. Fastän jag nu har levt i snart två månader ett liv som handlar om att bara göra det jag vill då när jag vill så var det svårt att ta med den livsstilen till Borgå. Det var så mycket jag ville hinna med så det blev intensiva dagar. Jag ville ju nog göra nästan allt det jag företog mig, men lite väl intensivt blev det.

Orsaken till resan hem var att gå på 2-årskalas. Missade lilla frökens 1-årskalas och vägrade missa också 2-årskalaset. Den person jag har saknat mest under veckorna i Uppsala är just Linnéa. Hon är liksom för liten att hålla kontakt med. Det är få saker som vinner att få umgås med Linnéa och hennes mamma. Under dagarna fick jag höra henne sjunga många visor, berätta om allt och inget, leka i parken, leka hemma hos dem, mysa med en nyvaken tös, äta gott och fira hennes födelsedag! Hon har så mycke glädje och liv i sig.

Glad är jag också för att det fanns tid att umgås med hennes mor. Trots många mail fanns det mycket att tala om.





Under veckoslutet uppmärksammade/firade vi också fem andra födelsedagsbarn så nu gäller det att ha några bakverksfria veckor. Bland annat firade vi mor och far med kaffekalas för hela släkten.

Att vara hemma i Hindhår en sväng kändes gott. Allt var som förut, förutom att träden hade fällt sina löv och ogräset hade hunnit växa till sig. Gjorde mitt bästa under några timmar hemma, men inte ens en vecka skulle räcka för allt det jag skulle vilja göra i trädgården. Mellan alla träffar blev det mycke bastubadande. M & P har köpt en ny vedeldad bastuugn med massor av stenar så det var nästan ännu skönare än tidigare.

Att i lugn och ro sitta o köket och läsa till ljudet från elden i vedspsen var en höjdare så det sysslade jag med morgon och kväll. Tänk att en liten ugn med några vedklabbar kan värma upp så mycke. Mommo sa alltid att vi skulle elda i spisen för att få lite annan lukt inne. Hon och mofa var flitiga vedhuggare så hur vi än eldar kommer det att ta lääänge före vedlidren är tomma.  Som tur var gav sotaren tummen upp och det är bara att elda igen ett år. Få se när nästa besök blir.. Troligtvis blir det en kortvisit ännu före jag kommer hem för jullov.